Punken startade som de flesta vet i mitten/slutet av 1970-talet även om det tvistas om ifall den startades i USA med band som The Ramones och The Dictators eller i England med band som Sex Pistols, The Clash och Buzzcocks. Därefter har punken utvecklats i en rad olika riktningar som Oi-punk, Hardcore, Skatepunk och svensk Trallpunk för att nämna några.

En av de mer intressanta inriktningarna är dock den så kallade keltiska punken som kan sägas ha startats med det irländsk/engelska bandet The Pogues som förvisso är mer känt som ett irländskt folkmusikband. Sångaren Shane MacGowan började sin musikkarriär i det engelska punkbandet The Nipple Erectors men övergick sedan mer till att hedra sina irländska rötter genom att bilda The Pogues och spela in en stor mängd odödliga irländska klassiker, både traditionella och egenskrivna. De flesta avfärdar nog The Pogues som irländsk folkmusik men om man jämför deras tempo och ljudbild med till exempel det mer traditionella bandet The Dubliners så hör man tydligt punkarvet i Shane Macgowans sätt att sjunga och bandets mer hårda och kompromisslösa stil.

Denna genre kom sedan att utvecklas främst i den amerikanska staden Boston som är känd för sin stora irländska befolkning och utpräglade irländska kultur. Dess kanske mest kända företrädare är Dropkick Murphys som började som ett mer renodlat Oi-punkband med irländska inslag till att mer och mer övergå till den irländska/keltiska identiteten med säckpipor och kiltar. Liksom The Pogues tolkar de både traditionella irländska låtar som Fields of Athenry och skriver egna låtar med irländska teman. Många av låtarna har liksom den irländska republikanismen ett uttalat vänstertema och förutom den irländska kampen sjunger de också om arbetarklassen, fackföreningskamp och vanliga människors strävsamma slit i det orättvisa kapitalistiska systemet.

Liksom såväl de irländska republikanska partierna och vänsterpartier runt om i världen splittrats så splittrades också Dropkick Murphys när sångaren Mike McColgan valde att lämna bandet för att gå tillbaka till rötterna med bandet Street Dogs. Men inte heller i Street Dogs kunde han i längden undvika de keltiska influenserna och till slut kunde även det nya bandet i viss mån räknas in i den Keltiska punkscenen,

Andra kända band är Flogging Molly från Los Angeles och The Real McKenzies från Vancouver i Kanada som liksom Dropkick Murphys blandar hård punkrock med ett traditionellt keltiskt sound. Musikgenren har liksom den irländska kulturen under perioder varit omåttligt populär och såväl Dropkick Muprhys som övriga band har sålt en stor mängd skivor i hela världen. Flogging Molly fick till exempel sitt riktigt stora genombrott när deras skiva Drunken Lullabies från 2002 sålde guld och deras namn spreds över världen.

Att den keltiska punkscenen sprudlar av liv bland Irlandsättlingar i USA är kanske inte så konstigt. Desto märkligare är det att den också nått det lilla landet Sverige med svag koppling till Irland och dess historia av svält och kamp mot brittiskt kolonialstyre. Bland de svenska företrädarna hittar man bland annat Sir Reg och Finnegan’s Hell. Kanske är förklaringen till genrens storhet i Sverige att varje småstad i landet har åtminstone en Irländsk pub.